Jag arbetar ofta i kalkylblad med väldigt varierande innehåller i cellerna. Vissa celler har något enstaka tecken i sig, medan andra innehåller ett helt stycke text. Slår jag på radbrytning och kombinerar det med att öka radhöjden/anpassa kolumnbredden tappar jag massor av utrymme i mina blad.

Finns det något "smart" sätt att minimera den totala outnyttjade ytan i samtliga celler inom den aktiva delen av bladet? Eller finns det någon algoritm som är tillräckligt enkel för att man ska kunna utföra den manuellt, även i hyfsat stora blad (100x100 eller så)?

Några exempel.

Här tappar man mycket utrymme horisontellt:

Här tappar man mycket utrymme vertikalt:

Den här fördelningen av kolumnbredd och radhöjd är betydligt bättre

Börjar man sammanfoga celler ökar komplexiteten snabbt:

Ytterligare sammanfogade exempel

Medan jag skrev detta kom jag att tänka på fler komplexiteter. Algoritmen får inte vara för naiv och bör kanske kunna optimera mot lite olika mål.

• Naiv: I extremfall kunde slutresultatet bli att en cell med mycket text blir extremt hög = mer eller mindre oläsbar.
• Förmodligen blir slutresultatet av en sådan här optimering en ganska kvadratisk arbetsyta och det är väl ofta en bra lösning, men skärmar och papper är ju rektangulära så för att visa en tabell på en sådan yta kan det kanske vara rimligt att suboptimera lite för att istället utnyttja hela den rektangulära ytan istället för bara en del av den.